På grund av omständigheter utanför min kontroll blev vägen till praktiken på GMF allt annat än enkel. Bara timmar efter att Trumps andra administration tillträtt i slutet av januari 2025 påbörjades en aktiv nedmontering av väletablerade federala institutioner (bland annat USAID som fungerat sedan JFK) genom exekutiva order från Vita huset.
Nackskottet för det internationellt prestigefulla Wilson Center, dit jag ursprungligen var på väg för att göra min praktik, kom den 14 mars 2025. Tack vare Liberal Praktik och Svenska Bildningsförbundets aktiva omorganisering i det förändrade världsläget blev det dock klart att min praktik istället kunde genomföras på German Marshall Fund (GMF) i stället. GMF, som har verkat sedan 1973, har en lång tradition av att främja transatlantiska relationer och förbindelser. Först som ett underdepartament i Harvard University och senare som självständig tankesmedja/utrikespolitiskt institut, liksom Wilson Center och CSIS i dagens läge. Praktiken på GMF varade från oktober 2025 till mars 2026.
Som europé och statsvetare hade jag knappast kunnat befinna mig i USA under en mer turbulent, men samtidigt mer intressant och givande, tid. När jag landade i Washington DC hade “Governmental shutdown” (federala nedstängningen) pågått i en vecka. Läget präglade både inrikes- och utrikespolitiken i högsta grad och därmed också vårt jobb på avdelningen “Transatlantic security”, för att inte tala om den stämningen som märktes bland allmänheten på gatorna. Osäkerheten bland folket var påtagande oberoende av samhällsklass.
De politiska höjdpunkterna under min praktik kan i korthet beskrivas enligt följande;
Den federala nedstängningen, som pågick den 1 oktober–12 november 2025, hade utan överdrift en enorm inverkan på den federala verksamheten på de flesta nivåer. Republikanerna och demokraterna i kongressen lyckades inte klubba igenom en statsbudget när det nya budgetåret inleddes den 1. Oktober. I bakgrunden spökade oenigheter främst kring the Affordable Care Act (ACA, även känd i folkmun som Obamacare).
Den 4 december 2025 publicerades National Security Strategy (NSS), något försenad. Dokumentet erbjöd en färsk inblick i hur Washington ser på omvärlden och hur USA avser att strukturera sin säkerhetspolitik framöver. Prioriteringen av den västra hemisfären (Nord- och Sydamerika) samt Asien – framför Europa, Mellanöstern och Afrika – framträdde tydligt och klart.
Kort därefter, den 18 december 2025, publicerades National Defense Authorization Act (NDAA), som gav riktlinjer för den planerade budgeteringen av USA:s strategiska försvar. Här fick Europa tidvis hålla andan, eftersom det framgick av dokumentet att administrationen hade tänkt montera ner merparten av de amerikanska trupperna i Europa före utgången av 2026, vilket på längre sikt skulle ha lämnat Europa mera utsatt vad gäller det ryska hotet. Detta motverkades dock snabbt, både av kongressen och Pentagon, och den ursprungliga planen som administrationen hade gällande det europeiska försvaret sköts i sank.
’Casus Maduro’ blev ett faktum den 3 januari 2026, då Venezuelas diktator, som hade regerat i 26 år, kidnappades av specialstyrkor från USA. Händelsen följdes av kapningar av flera oljetankrar från skuggflottan runt om i världen.
Bara några dagar efter Maduros kidnappning förnyade president Trump öppet sitt intresse för att ta över Grönland. Det som följde var en och en halv månad av intensiv utrikespolitisk aktivitet, där så gott som hela Washington arbetade på övervarv. Utbytet mellan och kontakten till kongressledamöter, senatorer, diplomater, europeiska ministrar samt utrikesdelegationer blev en rumba utan like. Denna sekvens kom att vara den mest intensiva och arbetskrävande för hela vårt departement (Transatlantic security) på GMF.
Mitt i denna intensiva period, den 23 januari 2026, publicerades National Defense Strategy (NDS), som gav Europa ännu mera ”tough love” genom administrationens skarpa uppmaning till Europa att stå på egna ben, både militärt och ekonomiskt. Analysen av detta dokument var ytterst givande. Både NSS och NDS gav en god överblick i hur USA tänker och resonerar under denna administration, ifall man annars inte är inbiten i internationell politik.
Mot slutet av min praktiktid, den 24 februari 2026, höll president Trump sitt State of the Union-tal inför kongressen. Talet är en årlig företeelse där presidenten går igenom den federala statens skick och läge. I Trumps rekordlånga tal togs både budskapet och tonen emot med blandade känslor inom båda partierna. Speciellt efter att kongressen varit tydligt splittrad i fråga om ICE-agenternas mord i Minneapolis på medborgaren Alex Pretti samma dag på förmiddagen, samt mordet på Renee Good tidigare samma månad. I efterhand är det lätt att behandla Trumps tal som en petitess bland alla andra – i egen stil – men för allmänheten åskådliggjorde det sällsynta tillfället det växande missnöjet med administrationens inrikespolitiska modus operandi, som inte varit helt lätt att greppa pga den realpolitiska verkligheten och arbetskulturen i DC.
USA:s och Israels attack mot Iran den 28:e februari 2026 blev den sista större händelsen under praktiken som direkt påverkade vårt arbete. De militära och utrikespolitiska kretsarna hade delvis befarat Trumps planer på att åter slå till mot Iran, men när det ganska snart framgick att det hela planerades utan större strategiska mål med tanke på en fullskalig invasion av Iran, fanns det flera i Washington DC som drog en lättnadens suck.
Arbetsuppgifterna jag fick som praktikant på GMF var mångsidiga och omfattade allt från rutinbaserade uppgifter till mer specifika uppdrag.
De omfattade genomgång av internationell press kring specifika teman, levererande av kortare analyser av diverse dokument (bland annat NSS och NDS), deltagande i konferenser och seminarier av andra tankesmedjor, ambassader och multiinternationella företag, möten med diverse europeiska delegationer och ministrar från olika länder, och organiserande av GMF:s egna evenemang och konferenser.
Efter nyåret 2026 kretsade största delen av det som avdelningen ”Transatlantic Security” gjorde naturligtvis kring ”Casus Greenland” i ungefär 1,5 mån. Fast generellt ligger avdelningens breda expertis i Europas politik, försvar och näringsliv, i dagsläget med betoning på arktiska, nordiska och baltiska frågor. En av de intressantaste enskilda uppgifterna jag fick i januari, var att samla ihop information enligt specifika parametrar angående det aktuella läget på Grönland åt min förman, innan ett distanshörande gällande ämnet med diverse senatorer och kongressledamöter.
När arbetet tillät kunde jag även arbeta på min egen artikel ”Russia’s military restructuring in the High North and its implications for NATO’s Northern flank”. Den mera djupgående säkerhetspolitiska artikeln publiceras via Liberal Praktik/Svenska Bildningsförbundet, eftersom formatet blev rejält längre än GMF:s standard.
På grund av det rådande spända politiska läget i Washington DC, väsentliga konfidentiella kontakter både inrikes och utrikes (både på statlig nivå och inom näringslivet), säkerhetspolitiska aspekter samt konkurrensen om medel för diverse projekt, var så gott som allt vi gjorde på GMF sekretessbelagt. GMF:s kontor i Washington DC har ca 70 anställda och är därmed relativt litet jämfört med andra tankesmedjor och utrikespolitiska institut. Men alla, oavsett om de var senior fellows, fellows, junior fellows eller trainees bidrog med sin egen expertis till diverse sammanhang och gemenskapen var mycket kollegial. Som finländare blev jag dessutom mottagen med öppna armar och det fanns ett genuint intresse bland mina kolleger för allt nordiskt.
Praktiken på GMF är jag evigt tacksam för. Den gav mig mycket att ta med inför min fortsatta karriär: professionella insikter, kontakter, erfarenheter, personlig utveckling samt en palett av diverse kulturella upplevelser man aldrig någonsin skulle få uppleva i Finland.
The Cherry Blossoms-festivalen var en av dessa. Staden är full av fantastiskt fina blommande körsbärsträd varje vår, som ursprungligen donerats av japanska staten som en gest av försoning efter andra världskriget. En annan helhet jag rekommenderar varje besökare i staden att ta sin tid att gå igenom är The National Mall, centrumet med alla nyklassiska byggnader från Capitolium till The Lincoln Memorial, som formar hjärtat av staden. Av alla museer i världsklass tillhörande The Smithsonian Institution hann jag gå igenom 18 av 27 under mitt halvår där. Ännu än till orsak att återvända under ett annat tillfälle.
Eventuella frågor om min praktik kan skickas till: joel.r.sjogren@gmail.com
