Valet på söndag blir historiskt på många sätt. Det är första gången sedan Charles de Gaulle på 1950-talet som varken socialisterna eller republikanerna som dominerat den franska politiken finns med i presidentvalets andra omgång. Europa lever i spännande tider.
Europa lever i spännande tider. Å ena sidan kan man se populismens inverkan på bl.a. Storbritannien som nyligen skrev under artikel 50 i EU-fördraget om att lämna Europeiska Unionen. Å andra sidan kan man även se liberala vågor svälla över andra delar av Europa, t.ex. Nederländerna. Europa verkar vara i en ordentlig kamp mellan högerextremism och liberalism. Att få skåda allt detta från Bryssel, från kärnan av Europa, ger otroligt perspektiv.
Europas framtid har kanske aldrig diskuterats med en sån intensitet som nu (eller så verkar det bara så mitt inne i EU-bubblan). Kommer de enskilda medlemsstaterna att präglas av nationalism och isolering eller av liberalism och samarbete? Med stora val på kommande är det möjligt att Europas framtid ändras dramatiskt under endast en kort period. Det franska presidentvalet pågår som bäst och det är just därför jag gav mig av till Paris för att göra kampanj för Emmanuel Macron, den pro-europeiska presidentvalskandidaten i Frankrike.
Jag fick en fantastisk möjlighet att följa med presidentvalet i Paris i fyra dagar under april. I samarbete med Svensk Ungdoms liberala vänner i Sverige, Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) och Liberala ungdomsförbundet (LUF), bestämde vi oss för att stöda pro-europeiska Emmanuel Macron i det franska valet. Kampanjen för vår del blev synnerligen europeisk eftersom vi i gruppen fick med även två representanter från Liberal Democrats från Storbritannien. Tillsammans med denna tolvmannagrupp befann vi oss på gatorna i Paris under de tre sista dagarna innan presidentvalets första omgång för att ge en hälsning från Europa om att Emmanuel Macron har vår röst.
Emmanuel Macron, 39, tidigare bankir och ett ganska nytt ansikte inom den franska politiken har på nolltid gjort sig till en av de största politiska figurerna i Frankrike. Han har tidigare varit medlem av det socialistiska partiet och var bl.a. ekonomi- och finansminister under Francois Hollands regering 2014 ända tills 2016 då han meddelade om sin kandidatur till presidentvalet. År 2016 avgick han som minister för att grunda sitt eget parti, En Marche!
Anledningen till grundandet av partiet var att skapa en rörelse som inte skulle befinna sig varken till höger eller vänster på den politiska skalan, utan som skulle samla styrkor från bägge sidorna och lägga sig i mitten. Macron själv vill definiera En marche! som ett parti som vill ta avstånd från konservatismen, som vill utöva progressiv politik med stark koppling till Europa och EU och som vill transformera och modernisera den franska politiska världen. Den som är observant märker även att En Marche! har samma initialer som Emmanuel Macron själv.
Vi började vår visit i Paris med att besöka En Marche! – högkvarteret som är beläget vid 15:e arrondissementet i södra Paris. Kontorsbyggnaden var inte stor och med tanke på att En Marche! för tillfället är ett av Frankrikes största partier. På kontoret jobbar ungefär 50 personer av vilka de flesta är frivilliga och hela rörelsen fungerar med hjälp av ca 200 000 volontärer runt om i hela Frankrike! Utöver detta lever partiet på privata donationer.
Den stora frågan är hur det är möjligt att med så knappa resurser få till stånd en så massiv rörelse som En Marche!? Man kan anta att svaret ligger i folkets hopp om att få uppleva något revolutionerande. Något liknande har trots allt inte skådats på över 50 år.
I skrivande stund är det fyra dagar kvar till det franska folket åter igen ska ta sig till valurnorna. I den andra omgången ska folket välja mellan Emmanuel Macron och Marine Le Pen. Le Pen, som leder Front National i Frankrike har gjort kampanjlöften om att bl.a. lova en folkomröstning om att lämna EU och därmed också euron och har även talat om att eventuellt till och med lämna Nato. Hennes högerpopulistiska politik lovar också strängare immigrationsregler och ett återupptagande av den franska nationalkänslan. EU:s framtid är på spel och från ett europeiskt perspektiv kan vi inte se att även Frankrike träder ut ur unionen.
Valet på söndagen blir historiskt på många sätt. Det är första gången sedan Charles de Gaulle på 1950-talet som varken socialisterna eller republikanerna som dominerat den franska politiken finns med i presidentvalets andra omgång. Trots att de senaste opinionsmätningarna visar att Macron borde vinna med tydlig marginal är ingenting säkert. I synnerhet då opinionsundersökningarna i olika länder ofta visat sig vara missgivande. Ta Trump och Brexit som exempel!
Det enda som är säkert är att det franska folket nu har två presidentkandidater med två totalt olika karaktärer. Hur kommer det franska folket att rösta när de måste välja mellan de två icke-traditionella politikerna Macron och Le Pen? Mellan pro-Europa och ett eventuellt Frexit? Europa får hålla andan några dagar till.
Vilhelm Forss arbetar som Liberal praktikant vid Nils Torvalds stab i Bryssel.
Vilhelm Forss
