Kategorier
Bryssel

Erasmus+ och en budgetram med europeiskt mervärde

Just nu manglas den fleråriga budgetramen för 2021 framåt och det finns ambitiösa planer för bl.a. satsningar på forskning och utbildning. Efter en eventuell Brexit kommer EU:s framtida budget att ha ett stort hål att fylla och nu påpekas vikten av europeiskt mervärde.

De som upplevt Erasmus+ -utbytet vet hur det är när man byter den bekanta finska studiemiljön till något helt annat. Under den första månaden får man om och om igen upprepa varifrån man kommer, vad man studerar och förklara varför man fryser fast man är hemma från Finland. Även om man nästan blir trött av att ständigt tvingas vara översocial, är det något som största delen av de som fått möjligheten att delta i utbytesprogram aldrig skulle byta bort; att träffa nya människor från olika länder, lära sig nya om kulturer och även lära sig att se sitt eget hemland genom någon annans ögon.

Efter 30 verksamhetsår, har Erasmus-programmet hjälpt nio miljoner unga att studera, praktisera, undervisa, sporta och göra frivilligarbete i ett annat land och via detta samla erfarenheter som är till nytta på arbetsmarknaden efter examen. Erasmus+ siktar på att öka kvaliteten och relevansen av Europas utbildningssystem genom att finansiera professionell utveckling för anställda inom utbildning, också för unga arbetstagare och samarbete mellan universitet, yrkeshögskolor, företag och icke-statliga organisationer. År 2014 grundades Erasmus+-programmet som nu har deltagare från 33 länder, alltså från alla 28 medlemsstater samt Turkiet, Makedonien, Norge, Island och Liechtenstein.

En budgetram som formar EU:s framtid

Nu behandlas EU:s budget för perioden 2021 framåt och från många håll lyfts europeiskt mervärde fram. Satsningar planeras bl.a. i gemensam säkerhetspolitik och gränsbevakning, forskning, mobilitetsprogram och migration. På alla dessa områden anses en sammanslagning av tillgångar bära med sig resultat som nationella budgeter inte kan, och det är vad man syftar på när man talar om mervärdeskostnader i budgeten. En av de största utmaningarna för den nya budgeten kommer att vara den lucka som kommer att skapas i och med Brexit och förlusten av Storbritannien som en central part i framtagandet av EU:s politik och olika program. Budgetramens botten är planerad att publiceras i början av maj 2018.

Även om man står inför stora utmaningar i budgetarbetet, finns det en vilja inom Europaparlamentet att till och med tredubbla Erasmus+-programmets finansiering. Den fleråriga budgetramen behandlas nu under veckan i Strasbourg. Just nu har Erasmus+ programmet för åren 2014-2020 en budget på 14,7 miljarder euro, som möjliggör studentutbyte för ca 4 % av unga som bor i Europa. Om man skulle möjliggöra deltagande i Erasmus+ -programmet för en tredjedel av de unga i Europa under budgetperioden 2021-2027, skulle en satsning på 90 miljarder euro krävas. Det anses att mobilitetsprogram, så som Erasmus+, ger unga färdigheter för arbetslivet, ökar förståelse av andra kulturer och förstärker gemenskapen inom EU. Forskning och utbildning är något som krävs för ett konkurrenskraftigt och innovativt Europa och nu lever vi i en tid av stark teknologisk utveckling och digitalisering, som förändrar mycket.

När Erasmus-programmet firade 30 år upplyste Europeiska kommissionens ordförande, Jean-Claude Junker, i sitt festtal att varje euro som investeras i Erasmus+ programmet är en investering i och för framtiden. Han påpekade att det inte bara är en investering i unga, utan även i vår gemensamma vision för Europa. Tyska kommissionären Günther Oettinger påpekade i en intervju angående budgetramen att det finns konsensus om att undvika nedskärningar i Erasmus+ eller Horizon 2020 (Europeiska kommissionens forskningsprogram 8). Han ansåg att det t.o.m. finns en möjlighet att investeringar i utbildning ökar.

Oettinger har kampanjerat för satsningar inom forskning i den kommande budgetramen och det är även kommissionens officiella åsikt. Budgetens betydelse för utveckling och förändring beror inte bara på budgetens storlek, utan även av hur olika policyprogram formas och implementeras. Europeiskt mervärde, värdeutveckling och förenkling är ledstjärnor i budgetförhandlingarna när man nu arbetar fram en modern och effektiv EU-budget. Budgeten ska fungera som en banbrytare för ett starkare och mer demokratiskt Europa och därför hoppas kommissionen att de europeiska ledarna stöder en budget som bereder EU inför framtida utmaningar. Nu gäller det bara att vänta och se hurudan budget de europeiska beslutsfattarna ror i land med efter det som ser ut att bli långa och svåra förhandlingar.

De som upplevt Erasmus-utbytet kan säkert hålla med om att programmet ger en möjlighet att bryta de fördomar som man haft från tidigare, men också förstärka vissa av dem. Under utbytet märker man hur stora skillnader det faktiskt finns mellan oss européer. Man lär sig också att uppskatta det som vi har i Finland på en helt ny nivå. För att inte endast fastna på att fila budgeten av programmet, borde beslutsfattarna också fundera på programmets betydelse i frågan om europeisk identitet. En satsning på unga och deras mobilitet är en möjlighet för att positivt forma EU:s framtid och sammanhållning.

Linda Smids arbetar som liberal praktikant vid parlamentet i Bryssel.

Källor:

https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/communication-new-modern-multiannual-financial-framework_en.pdf

http://europa.eu/rapid/press-release_IP-17-1574_en.htm

Linda Smids

Kategorier
Berlin

Det dramatiska tyska förbundsdagsvalet 2017

Vem hade anat att Förbundsdagsvalet i Tyskland fredagen den 24.09.2017 skulle innebära början på en lång och problematisk regeringsbildning i ett av EU:s största medlemsstater. Söndagen den 04.03.2018 innebar äntligen slutet på de besvärliga fem månader långa regeringsförhandlingarna, då SPD slutligen meddelade att partiet går med på att bilda regering tillsammans med CDU/CSU under en andra valperiod.

Sedan fredagen den 24.09.2017 har inte endast den tyska befolkningen, utan hela världen noggrant följt med vad som sker i Tyskland. Trots det överraskande valresultatet i september 2017 kunde ingen ana, vilken lång period av politiskt kaos som låg framför de tyska politikerna och särskilt landets förbundskansler, Angela Merkel. Efter SPD:s meddelande under söndagen den 04.03.2018, över fem månader efter valet, kunde både politikerna och folket äntligen pusta ut, Tyskland har äntligen en fungerande regering igen.

Vad var det som hände?

Tysklands tre regerande partier, CDU (Christlich Demokratische Union Deutschlands), SPD (Sozialdemokratische Partei Deutschlands) och CSU (Christlich Soziale Union in Bayern) gick alla tre rejält bakåt i Förbundsdagsvalet 2017, medan det starkt rättspopulistiska partiet AfD (Alternative für Deutschland) gjorde ett väldigt bra val och blev det tredje största partiet i landet och kom därmed för första gången in i förbundsdagen. CDU  gjorde sitt sämsta val sedan år 1949, medan SDP:s valresultat var det sämsta sedan år 1933. För FDP (Freie Demokratische Partei) var valet en framgång, i och med att partiet kom tillbaka in i förbundsdagen. Det svaga stödet för CDU anses vara Angela Merkels ombestridda flyktingpolitik och själva Merkel som person.

Tysklands tre regerande partier, CDU (Christlich Demokratische Union Deutschlands), SPD (Sozialdemokratische Partei Deutschlands) och CSU (Christlich Soziale Union in Bayern) gick alla tre rejält bakåt i Förbundsdagsvalet 2017, medan det starkt rättspopulistiska partiet AfD (Alternative für Deutschland) gjorde ett väldigt bra val och blev det tredje största partiet i landet och kom därmed för första gången in i förbundsdagen. CDU  gjorde sitt sämsta val sedan år 1949, medan SDP:s valresultat var det sämsta sedan år 1933. För FDP (Freie Demokratische Partei) var valet en framgång, i och med att partiet kom tillbaka in i förbundsdagen. Det svaga stödet för CDU anses vara Angela Merkels ombestridda flyktingpolitik och själva Merkel som person.

Till följd av att CDU/CSU inte ville ingå några som helst avtal med Afd eller Die Linke, så fanns det endast två möjligheter för grundandet av en majoritetsregering, Storkoalition (GroKo) tillsammans med SPD eller Jamaika-Koalition tillsammans med FDP och Die Grünen.  SDP hade meddelat redan innan valet, och meddelade igen genast efter valet, att man i partiet inte är villiga att åter bilda regering tillsammans med CDU/CSU, utan partiet går i oppositionen i det fall det inte själv kan leda regeringsförhandlingarna. Detta innebar att förhandlingar med FDP och Die Grünen inleddes. Bildandet av ”Jamaika-Koalitionen” avbröts dock den 19.11.2017 till följd av meddelandet från FDP:s partiledare Christian Lindner. Lindner meddelade att partiet  på grund av meningsskiljaktigheter med CDU/CSU, avbryter regeringsförhandlingarna.

Efter FDP:s beslut, stod Merkel inför nya beslut och folket undrade självklart vad som kommer ske. Kommer det bli nyval, kommer SPD trots allt att gå med på att bilda en regering tillsammans med CDU/CSU igen, eller kommer man besluta sig för att grunda (en ovanlig) minoritetsregering? Inom SPD höll man länge hårt fast vid beslutet om att gå i oppositionen, men efter pressning från landets president Frank-Walter Steinmeier och diskussioner med Merkel, meddelade SPD:s dåvarande partiordförande, Martin Schultz, i januari att partiet trots allt går med på att inleda regeringsförhandlingar med Merkel och hennes parti.

Äntligen ett avslut och en fungerande regering

Förhandlingarna mellan partierna började lovande i och med att man relativt fort enades om en del frågor, men sedan satte oenigheterna gällande bland annat sjukförsäkringen och de tidsbegränsade anställningarna, käppar i hjulet. Efter en mycket händelserik månad av förhandlingar togs på måndagen den 26.02.2018 ett steg närmare bildandet av GroKo, då CDU röstade ”JA” för ingåendet av koalitionsregering med SDP. Sedan låg bollen hos SPD, som meddelade att de under söndagen den 04.03.2018 ger sitt slutgiltiga beslut i saken. Partiets 463 723 medlemmar hade nämligen tid tills fredagen den 02.03.2018 att rösta om partiet skulle gå med i GroKo eller inte.

Den socialdemokratiska medlemsomröstningens resultat spelade alltså en avgörande roll i regeringsbildningen, i och med att ett nekande svar från SPD hade inneburit att Merkel och hennes parti befunnit sig tillbaka i ruta ett igen. På grund av den stora splittringen inom SPD i frågan, var det omöjligt att förutspå hur omröstningsresultatet skulle se ut. Till allas lättnad, förutom de ca. 34 % av SPD-medlemmarna som röstade ”NEJ”, meddelade SPD:s tillförordnade partiordförande Olaf Scholz på söndagen den 04.03.2018 att partiet i slutändan går med på att bilda regering tillsammans med CDU/CSU.

I omröstningen vid regeringsförhandlingarna år 2013 var 76 % av SPD:s medlemmar för ett samarbete med kristdemokraterna, vilket visar att stödet för ett samarbete med CDU/CSU tydligt har minskat under den gångna valperioden. På grund av den stora åsiktssplittringen inom SPD gällande samarbetet, kommer det att bli intressant att följa med regeringsarbetets gång. Förbundsdagsvalet 2021 kommer visa om SPD får ångra sitt beslut eller inte.

Minka Lindroos arbetar som praktikant vid Friedrich Naumann Stiftung i Potsdam.

Minka Lindroos