Kategorier
Washington D.C

Strategic Ambition vs Structural Dependency: Why Europe Can’t Stand Alone in Space

Europe dreams of autonomy in orbit.  Yet, despite growing ambitions for strategic autonomy in space, Europe continues to bear structural dependencies that limit its ability to be an independent actor in space. Major investments have been made to strengthen Europe’s space industry and improve its launch capabilities and access to navigation and communication systems from space. However, dependence on U.S space capabilities leaves it vulnerable to shifts in American foreign policy.  

Europe’s space governance is shared between national governments and intergovernmental bodies linked to the EU. The key actors are the EU, the European Space Agency (ESA), and EU Member States. The EU provides the political and regulatory framework, while ESA – an intergovernmental organization with both EU and non-EU members – leads scientific and technical programs. Member States contribute to both the EU and ESA but also maintain their own national space policies and agencies. 

Both the EU and ESA recognize the strategic nature of space, and that greater emphasis should be put on autonomy amid broader geopolitical changes. In fact, the EU has been working towards strategic autonomy for years, with the EU Space Programme playing a central role in that effort. Strategic autonomy in space involves reducing dependency on foreign providers by developing sovereign launch capabilities and investing in secure satellite constellations. In this context, Europe’s challenge is not one of the strategies, but one of execution. While the rhetoric from European leaders praising strategic autonomy has grown louder, the operational reality remains constrained by industrial fragmentation and risk aversion. 

A Security Frontier above Earth  

The limits of Europe’s strategic autonomy in space became apparent during Russia’s full-scale invasion of Ukraine: On the day of the attack on Ukraine, Russia launched a cyberattack disrupting modems that communicated with Viasat Inc’s KA-SAT satellite network. The attack was targeted towards the Ukrainian military uses of satellite communications, ultimately not providing a military advantage to Russia. The attack demonstrated that space is now an interconnected battlespace, where cyber and physical warfare converge—and where commercial systems can become military targets. 

When SpaceX’s CEO Elon Musk threatened to restrict Ukrainian access to Starlink in 2022, it underscored a deeper vulnerability: a deepening transatlantic security gap could see U.S. providers like SpaceX cut data access to Europe – leaving the continent dependent on its 24 Galileo satellites in Medium Earth Orbit (MEO). With fewer satellites, accuracy drops, signal gaps grow, and failure risks rise – jeopardizing Europe’s goal of space autonomy and independence from private satellite providers, as well as crippling both its military and civilian resilience. In the emerging security frontiers above Earth, Europe’s orbital dependencies are no longer technical details but strategic vulnerabilities: navigation, military coordination, government continuity, critical infrastructure, and civilian mobility all rely on space systems Europe does not fully control. Any disruption—whether political, commercial, cyber, or kinetic—could compromise the informational backbone of Europe’s security architecture. 

The Real Achilles Heel: Access to Space 

Strategic autonomy in space would mean having the ability to operate their independent space capabilities, particularly for critical infrastructure like launch services. Without launch sovereignty and access to space, Europe risks technological and security vulnerabilities that could leave it dependent on unpredictable geopolitical partners. 

Europe’s dependence on the U.S. in space is not exclusive to military capabilities; it is also commercial. Much of the launch infrastructure underpinning Europe’s access to space is tied to U.S. companies: Currently, Europe relies heavily on launch providers outside of Europe, most notably SpaceX, among several other companies. European companies such as ArianeGroup and Avio play a central role in European launch capabilities, yet ArianeGroup’s flagship Ariane 6 rocket flew in March 2025 – five years behind schedule. The satellite navigation project mainly between the EU and European Space Agency (ESA) Galileo, developed and launched as an alternative to the American GPS, was also launched by SpaceX. The Infrastructure for Resilience, Interconnectivity and Security by Satellite (IRIS²) launched by the EU Commission aims at putting 290 satellites in orbit by 2030. This stands in stark comparison to SpaceX, which has managed to deploy over 7,000 satellites in low orbit with Starlink. 

European launch services are working to catch up through initiatives like the European Launcher Challenge. France’s Guiana Space Centre remains a key launch, but compared to the U.S. having multiple launch sites, Guiana offers only one and the Andøya Spaceport in Norway is only beginning testing in March 2025. U.S. commercial space sector, through companies like SpaceX, has become an essential layer in Europe’s broader satellite launch ecosystem. Until Europe ensures reliable access to orbit, it will remain strategically dependent.  

The Structural Weakness Beneath Europe’s Space Vision 

For Europe, U.S. space dominance presents both a challenge and an opportunity. The U.S. has been highly effective in harnessing private enterprise to advance public objectives. In recent years, European space policy has undergone substantial evolution reflected across several EU policy documents and ultimately consolidated in the formulation of the European Space Policy and its key milestones. Despite increasing efforts to harmonize and unify space-related legislation within the EU, Member States continue to act independently, resulting in a landscape defined by differing national priorities and structural fragmentation.  

Europe does not completely lack the industrial capacity to meet its goals, but its capabilities in aerospace innovation are limited. Most European firms operate within rigid national frameworks, serving their own space agencies rather than competing across borders. This is not only due to a lack of European coordination but a lack of public spending, which mitigates most private risks in the industry. The ESA’s “geographic return” principle — allocating industrial contracts in proportion to member states’ financial contributions to the agency — reinforces inefficiency in public spending and fragmentation in Europe’s space market.  

Given the current U.S administration’s drastic shift from historical U.S. foreign policy toward Europe, Europe’s space domain could risk being caught in the riptide. Increasing dependence on non-European commercial actors and their technology poses a significant risk of being compromised.  

Autonomy Where It Matters, Partnerships Where They Work 

Rather than chasing complete space sovereignty, Europe must embrace space pragmatism by leveraging autonomy where essential, and interdependence where advantageous. The path forward requires balancing ambitions with realism: autonomy where it matters, partnerships where they are efficient.  

In an international environment increasingly shaped by transactional norms – in which cooperation is more contingent, interest-driven, and subject to rapid policy shifts – such dependencies carry growing strategic risks. The lack of sovereign or sufficient space capability in critical areas among European countries means that they remain dependent on the US to either fill the gaps or to bolster the limited European capacity.  

Europe knows the required steps they need to take to restore their space agenda’s competitiveness. Regulations such as the EU Space Act introduce EU-level obligations for private companies to ensure that supply chains and services sourced from non-EU countries remain secure and uninterrupted, even in adverse security circumstances. 

During the meantime Europe needs to further its’ investments in launch capabilities, industrial reform, public-private collaboration as well as strategic regulation. Taken together, these measures align closely with the recommendations of the Draghi report, which emphasizes structural reform, strategic investment, and independent launch capability as pillars of European competitiveness in the space sector. 

Sara von Bonsdorff

Sara von Bonsdorff är praktikant på ”the Europe, Russia, and Eurasia program” hos Center for Strategic and International Studies (CSIS) i Washington, D.C. Artikeln kan också läsas på CSIS hemsida.

Kategorier
Praktikantberättelser Washington D.C

Essi Pekonen – Min praktik på CSIS

Tankesmedjor påverkar hur beslutsfattare, politiker, akademiker, företag och engagerade medborgare närmar sig och förstår samhälleliga eller globala frågor. Som praktikant på “Center for Strategic and International Studies” (CSIS) får man en inblick i en av de mest inflytelserika think tanks i USA:s politiska centrum.

Det som gör det särskilt intressant att vara praktikant på CSIS i en tid av höga globala spänningar är möjligheten att förstå hur försvar och global säkerhet hänger ihop med nästan allt – från geoeekonomi till försvarsindustrin till global hälsa. I programmet för Europa, Ryssland och Eurasien bidrar man som finländare, tack vare vår långa och komplexa historia med grannen i öst, med ett särskilt eftertraktat perspektiv som ny NATO-medlem, aktör inom Arktis säkerhet och med en unik förståelse för Ryssland och dess intressen. Kollegorna i ERE-programmet uppskattade verkligen att ha någon med ett nordiskt och europeiskt perspektiv att samtala med.

Rent praktiskt får man som praktikant hjälpa till med att skriva ERE-programmets inflytelserika forskningsrapporter, till exempel genom att göra bakgrundsresearch om specifika ämnen man vill fördjupa sig i samt samla in relevant data eller statistik. Det jag verkligen uppskattade med teamet var att de lät dig utforska ämnen du vill lära dig mer om eller redan har intresse eller erfarenhet av. Det finns stor flexibilitet i vad man kan göra som praktikant, vilket är unikt! Man får också vara med och organisera offentliga och privata evenemang samt rundabordsdiskussioner med inflytelserika politiker, beslutsfattare och forskare från hela världen. Personligen tyckte jag, som har både statskunskaps- och kommunikationsbakgrund, mycket om att få hjälpa till med produktionen av ERE-programmets podcast The Eurofile, som ofta har imponerande gäster.

Förutom att du får värdefulla färdigheter och arbetslivserfarenhet, och blir en del av en fantastisk grupp kunniga think tank-experter, får man också en unik merit. Inte många unga i Finland eller Europa har praktik-, studie- eller arbetslivserfarenhet från USA. Jag kan ärligt säga att min tid på CSIS, tack vare Liberal Praktik, hjälpte mig och mitt CV att sticka ut. Många har frågat hurudan praktiken var och vad jag lärde mig. Mitt svar är enkelt: jag lärde mig massor, fick uppleva Washington under presidentvalet och jag fick många nya vänner.

Sammanfattningsvis: om du vill få en unik praktikupplevelse på en eftertraktad institution som arbetar med brännande aktuella, komplexa globala frågor – tveka inte! Sök!

Essi var på praktik på CSIS hösten 2024-vintern 2025. Kontakta henne om du har frågor om praktikplatsen: essi.pekonen@gmail.com

Kategorier
Praktikantberättelser Washington D.C

William Lindqvist – Min praktik i den amerikanska senaten

Jag anlände till Washington DC i januari 2025, fem dagar innan president Trump invigdes. Vädret var kyligt och gatorna var täckta av snö, något jag inte hade förväntat mig eftersom DC officiellt räknas till den amerikanska Södern. Det var mitt första besök i den amerikanska huvudstaden och utöver det förändrade vädret kunde jag tydligt känna förändringen i det politiska klimatet i staden. Överallt var gatorna fyllda av rödvita kepsar från presidentens hängivna anhängare som rest från alla delar av landet för att fira hans seger.

Min första dag började med att jag promenerade från Union Station mot Kapitolium. Efter att ha passerat säkerhetskontrollen blev jag välkomnad av mina nya kollegor på senator Wydens kontor. Alla övriga praktikanter som började samma dag hade någon koppling till Oregon, förutom jag själv, men jag kände mig ändå genast väldigt välkommen på det kontor där jag skulle göra min praktik under ett knappt halvår. Kort efter att jag hade fått min officiella ID-bricka kom senator Wyden fram till oss, skakade våra händer och hälsade oss välkomna till praktiken. Jag kommer alltid att minnas hur vänlig han var och hur mycket han uppskattade sina så kallade ”finnterns”, alltså praktikanterna från Finland.

Som praktikant fick man förfrågan lite före praktiken inleddes vilken lagstiftningssektor man mest var intresserad av och jag blev väldigt belåten när jag fick veta att jag skulle placeras i senatorns utrikespolitiska team. Mina handledare var oerhört kunniga och hjälpsamma och under hela praktiken hade vi veckovisa möten där vi kunde ställa frågor och diskutera aktuella utrikespolitiska ämnen. Till mina arbetsuppgifter hörde bland annat att rapportera från Congressional hearings och undersöka olika utrikespolitiska frågor. Men som praktikant har man även en mängd av andra varierande och roliga uppgifter. Allt från att bemanna receptionen och ta emot samtal från väljare till att möta delegationer från Oregon och ge rundturer i Kapitolium. Det sistnämnda var särskilt minnesvärt, eftersom man lär sig otroligt mycket om både Kapitolium och USA:s historia. Som finländare kan det också kännas märkligt att få berätta om bakgrunden till de många historiska detaljer, statyer och egenheter som finns i byggnaden för en amerikansk publik.

Något väldigt minnesvärt jag fick uppleva var ett så kallat ”voterama”. Kort sagt är det en period i den amerikanska senaten då många omröstningar sker i snabb följd, ofta under budget- eller reconciliation-processen. Det pågår vanligtvis i över 24 timmar, vilket innebär att både personal och praktikanter måste vara tillgängliga dygnet runt. Mitt första skift varade från midnatt till tidig morgon och det är svårt att beskriva känslan att befinna sig i Kapitolium när alla senatorer är närvarande och de flesta av dem är väldigt pratsamma och glada även under ett sådant stressigt tillfälle.

Efter fem månader hade vädret i DC blivit extremt varmt, ofta upp mot 35 grader, något som känns särskilt påtagligt när man arbetar i full kostym och slips. Det kändes som praktiken hade gått otroligt snabbt och under min tid i DC hade jag fått flera minnen och vänner för livet. Jag är oerhört tacksam för den erfarenhet jag fick av min praktik hos senator Wyden och det är något som utan tvekan kommer att stärka mig i min framtida karriär.

Ifall du vill veta mera om praktiken i senaten får du gärna vara i kontakt: wlindqvist@gmail.com

William Lindqvist gjorde sin praktik i senaten under våren 2025.