På grund av omständigheter utanför min kontroll blev vägen till praktiken på GMF mycket lång och allt annat än enkel. Bara timmar efter att Trumps andra administration tillträtt i slutet av januari 2025 påbörjades en aktiv nedmontering av väletablerade federala institutioner (bland annat USAID som fungerat ända sedan JFK) genom exekutiva order från Vita huset.

Nackskottet för det internationellt prestigefyllda utrikespolitiska insitutet Wilson Center – som var etablerat av kongressen redan 1968, och konstitutionellt en del av The Smithsonian Institution (!) dit jag ursprungligen var på väg för att göra min praktik – kom i form av en exekutiv order den 14 mars 2025.

I samma order avvecklades institutioner som the Federal Mediation and Conciliation Service, ett självständigt råd underställt den federala statsmakten som förebygger och medierar dispyter mellan federala arbetstagare och arbetsgivare (fungerat sedan 1947, under the Labor- Management Relations Act) och United States Agency for Global Media (USAGM), grundat i The United States International Broadcasting Act från 1994 under Bill Clinton, vars uppgift likaså var att fungera som självständig myndighet för att värna över USA:s pressfrihet samt rätten till internationell press.

Tack vare Liberal Praktik och Svenska Bildningsförbundets aktiva omorganisering i det förändrade världsläget blev det dock klart att min praktik istället kunde genomföras på German Marshall Fund (GMF), under deras avdelning “Transatlantic Security”. Programmet identifierar nya risker, levererar praktiska policyrekommendationer och gör prognoser om framtida utveckling kring försvars- och säkerhetsfrågor som påverkar relationerna mellan USA och Europa.

GMF, som har verkat sedan 1972*, är en central spelare och har lång tradition av främjandet av transatlantiska relationer och förbindelser, främst mellan Nordamerika och Europa/EU. GMF grundades ursprungligen som en oberoende amerikansk stiftelse på initiativ an Guido Goldman (1937-2020), som tjänstgjorde som verkställande direktör för Harvard’s Program for West European Studies. Genom en märkbar donation från den Västtyska regeringen samt ett celebert tacktal av förbundskansler Willy Brandt, gav det efterkrigstida europeiska Tykland sitt unika tack för det stöd som landet fick i.o.m. Marshallplanen, för att bygga upp sig ur askan från ruinerna efter andra världskriget.

Liksom f.d. Wilson Center och CSIS, har GMF fungerat som en "non partisan American public policy think tank". Redan i maj 2015 listades GMF av ryska Duman i Kreml som en "organisation non-grata", vilket var föga överraskande efter den ryska erövringen av Krim det föregående året. GMF har sitt högkvarter i Washington DC, men har kontor i Berlin, Bryssel, Ankara, Belgrad, Bucharest, Paris och Warsawa samt representationer i Madrid och London. Praktiken på GMF varade från oktober 2025 till mars 2026.

Som europé och statsvetare hade jag knappast kunnat befinna mig i USA under en mer turbulent, och samtidigt just därför under en mer intressant och givande tid. När jag landade i Washington DC hade “Government* shutdown” (federala nedstängningen) pågått i en vecka. Förutom att läget präglade både inrikes- och utrikespolitiken, påverkade de praktiska nedstängningsåtgärderna i högsta grad Washington DC. Speciellt med alla federala byggnader kring The National Mall, där över 22% av stadens befolking jobbar.

Därmed blev också vårt jobb på avdelningen “Transatlantic security”, mera nyckfullt och hektiskt, för att inte tala om den stämningen som märktes bland allmänheten på gatorna i början. Amerikanerna får dessutom sina löner varannan vecka, så varefter varannan vecka gick förbi märktes en ökad allmän osäkerhet och tillbakadragenhet bland folket på gatorna och i vimlet på stan, som var påtagande oberoende av samhällsklass o h bakgrund. Skulle de ha kvar sitt jobb och hem inom ett par veckor?

Hur staden vuxit upp under olika skeden av dess historia, i olika kvarter och statsdelar med olika demografi, och enligt invånarnas etniska ursprung är fashinerande för vilken som helst europé. Stadens centrum och den politika maktens praktarkitektur (The National Mall) bestående av de majestetiska nyklassiska kvarteren, är ett slags Helsingfors på steroider med sina öppna vyer från vilken som helst för byggnad som har pelare. Speciellt mäktiga är vyerna såklart från the Washington Monument (dit man måste beställa biljett i förväg) som ännu under 1880-talet var världens högsta byggnad ändå tills Eiffeltornet byggdes.

Områden som både den svarta och latinamerikanska community’n geografiskt, kulturellt och därmed demografiskt byggt upp, har både sin egna stilistik och kultur. Blandningen av de ändlösa viktorianska kvarteren med modernare arkitektur, är gatorna en fröjd för ögat överallt. En fräsh fläkt för en nordbo. Områden och statsdelar som Georgetown, Arlington, Dupont och Logan Circle, Downtown, Foggy Bottom, The Warf, Alexandria, Kalorama Heights, Mount Pleasant, Woodly Park, Meridian Hill Park, Adams Morgan och Columbia Heights bjuder på ytterst fina promenader, där det känns som om man på en eftermiddag går förbi flera olika världar på en och samma gata som är kilometertals lång. Alla förutnämna stadsdelar har sina egna “Heritage trails” som är markerade med ett tiotal kvalitativa infoskyltar längs med rutten, där det berättas om varje kvarters historia under olika epoker. Allt från före columbus till nutid.

De politiska höjdpunkterna under min praktik kan i korthet beskrivas enligt följande:

Den federala nedstängningen, som pågick den 1 oktober–12 november 2025, hade utan tvekan en kraftig inverkan på det politiska kaoset, som kontroversiellt nog ute på det vindiga “The Hill” syntes som mycket mindre lokala människor och turister i rörelse. En stor del av de federala byggnaderna var nämligen stängda, t.ex. kongressens bibliotek och diverse museer, som huserar tiotusentals besökare dagligen. Vårt arbete på GMF påverkade det dagligen med tanke på svängarna i det politiska klimatet. Republikanerna och demokraterna i kongressen lyckades inte klubba igenom en statsbudget när det nya budgetåret inleddes den 1. Oktober. I bakgrunden spökade oenigheter främst kring the Affordable Care Act (ACA, även känd i folkmun som Obamacare), som djupare sätt fortfarande refleketerar en av de mest dividerande frågorna i det amerikanska samhället, nämligen rätten till allmän hälsovård.

Den 4 december 2025 publicerades National Security Strategy (NSS), något försenad. Dokumentet erbjöd en färsk inblick i hur Washington ser på omvärlden och hur USA avser att strukturera sin säkerhetspolitik framöver. Prioriteringen av den västra hemisfären (Nord- och Sydamerika) samt Asien – framför Europa, Mellanöstern och Afrika – framträdde tydligt och klart. Den sittande administrationens MAGA-linje såg man förutom i tankesättet även tydligt i språkbruket, som var direkta gällande hemisfärstänkandet.

Kort därefter, den 18 december 2025, publicerades National Defense Authorization Act (NDAA), som gav riktlinjer för den planerade budgeteringen av USA:s strategiska försvar. Här fick Europa och EU tidvis hålla andan, eftersom det framgick av dokumentet att administrationen hade tänkt montera ner merparten av de amerikanska trupperna i Europa före utgången av 2026, vilket på längre sikt skulle ha lämnat Europa mera utsatt vad gäller det ryska hotet. Detta motverkades dock snabbt, både av kongressen och Pentagon, och den ursprungliga planen som administrationen hade gällande det europeiska försvaret sköts i sank. 

’Casus Maduro’ blev ett faktum den 3 januari 2026, då Venezuelas diktator, i sydamerikas enda totalitära regim som hade regerat landet med våld i 26 år, kidnappades av specialstyrkor från USA. Händelsen följdes av kapningar av flera oljetankrar från skuggflottan runt om i världen.

Bara några dagar efter Maduros kidnappning, förnyade president Trump öppet sitt intresse för att ta över Grönland. Det som följde var en och en halv månad av intensiv utrikespolitisk aktivitet från både danskt och nordiskt håll, där så gott som hela Washington arbetade på övervarv. Utbytet mellan och kontakten till kongressledamöter, senatorer, diplomater, europeiska ministrar samt utrikesdelegationer blev en rumba utan like. Denna sekvens kom att vara den mest intensiva och arbetskrävande för hela vårt departement (Transatlantic security) på GMF.

Mitt i denna intensiva period, den 23 januari 2026, publicerades National Defense Strategy (NDS), som gav Europa ännu mera ”tough love” genom administrationens skarpa uppmaning till Europa att stå på egna ben, både militärt och ekonomiskt. Att europa fortsättningsvis driver snålskjuts på den amerikanska säkerheten, och nu får stå upp på egna ben för att försvara sina liberala demokrater har varit en svår identitetsfråga för europa och tas emot olika I de olika europeiska länderna. T.ex. I Finland och Spanien är utgångspunkten på hur man överhuvudtaget ser betydelsen och användningen av ens försvarsmakt är totalt olika. Fastän konsenus inom EU och Washington (kongressen) idag är att europa bör stå unisont mot Ryssland och att Ukraina fortfarande strider för hela europas frihet, är rösterna i USA mera delade eller likgiltiga.

Analysen av bägge dokument var ytterst givande. Både NSS och NDS ger en god överblick i hur USA tänker och resonerar under denna administration, och ifall man annars inte är inbiten i internationell politik så ger de en god stomme för att förstå tankegångarna av “America first”. Mot slutet av min praktiktid, den 24 februari 2026, höll president Trump sin State of the Union-adress inför kongressen. Talet är en årlig företeelse där presidenten går igenom den federala statens skick och läge. I Trumps rekordlånga tal togs både budskapet och tonen emot med blandade känslor inom båda partierna. Speciellt efter att kongressen varit tydligt splittrad i fråga om ICE-agenternas mord i Minneapolis på medborgaren Alex Pretti samma dag på förmiddagen, samt mordet på Renee Good tidigare samma månad. Luften i salen var så tjock att man skulle ha kunnat skära den med kniv. I efterhand är det lätt att behandla Trumps tal som ett spektakel bland alla andra – i egen stil – men för allmänheten åskådliggjorde adressen det sällsynta tillfället att öppet visa det växande missnöjet med administrationens inrikespolitiska modus operandi, som inte varit helt lätt att greppa pga den realpolitiska verkligheten och arbetskulturen i DC jämfört med den öppna besvikelsen och rädslan över hela Minnesota.

USA:s och Israels attack mot Iran den 28:e februari 2026 blev den sista större händelsen under praktiken som direkt påverkade vårt arbete i Washington DC. Det hade befarats att Trump kunde ha planer på att åter slå till mot Iran, efter Trumps tidigare beslut att bombardera Iranska anläggningar relaterade till kärnkraft, men när det ganska snart framgick att det hela planerades utan större strategiska mål med tanke på en eventuell fullskalig invasion av Iran, fanns det flera i Washington DC som drog en första lättnadens suck.

Arbetsuppgifterna jag fick som praktikant på GMF var mångsidiga och omfattade allt från rutinbaserade uppgifter till mer specifika uppdrag. Man fick bidra till forskningen inom programmet för transatlantisk säkerhet närmast i egenskap av en forskningsassistent. Sammanställa bakgrundsinformation för olika aktuella projekt och analyser.

De omfattade genomgång av internationell press kring specifika teman, levererande av kortare rapporter av diverse dokument för GMF:s analyser och rapporter, deltagande i konferenser och seminarier av andra tankesmedjor (The Atlantic Council etc.), ambassader och multiinternationella företag, möten med diverse europeiska delegationer och ministrar från olika länder, och organiserande av GMF:s egna evenemang och konferenser. Förutom de nyss nämnda dokumenten fick man bekanta sig med forskningar och rapporter från Hybrid CoE, Belfer center, PV, NATO, JFC Norfolk, CEPA, alla nordiska nationella beredskapsplaner och deras amabassaders publikationer, osv.

Efter nyåret 2026 kretsade största delen av det som avdelningen ”Transatlantic Security” gjorde naturligtvis kring ”Casus Greenland” i ungefär 1,5 mån. Fast avdelningens breda expertis generellt ligger i det transatlantiska politiska förhållandet, Europeisk politik och kontakterna till Bryssel samt de andra kontoren i europa, europeiskt försvar och näringsliv, i dagsläget med mera betoning på arktiska, nordiska och baltiska frågor eftersom betydelsen av det globala norr bara ökar. En av de intressantaste enskilda uppgifterna jag fick i januari, var att samla ihop information enligt specifika parametrar angående det aktuella läget på Grönland åt min förman, innan ett av hennes distanshörande angående ämnet med diverse media, senatorer, kongressledamöter.

När arbetet tillät kunde jag även arbeta på min egen artikel ”Russia’s military restructuring in the High North and its implications for NATO’s Northern flank”, som min förman läste igenom med jämna mellanrum och gav råd till. Den mera djupgående säkerhetspolitiska artikeln publiceras på Liberal Praktiks webbsida, eftersom formatet blev rejält längre än GMF:s standard. GMF levererar praktiska policyrekommendationer (i regel kortare på senare tider) dess experter intervjuas i både nationell och internationell media konstant och de flesta fellows bidrar till aktuell forskning pågot hörn. Den utrikespolitiska know-how’n i huset är benhård och har en stark europeisk koppling, men pga det rådande politiska läget i DC är det väldigt strikt vem som uttalar sig om vad och i vilken kontext.

På grund av det rådande spända politiska läget i Washington DC är väsentliga konfidentiella kontakter, både inrikes och utrikes både på statlig nivå och inom näringslivet, säkerhetspolitiska aspekter samt konkurrensen om medel för diverse projekt, var så gott som allt vi gjorde på GMF sekretessbelagt. GMF:s kontor i Washington DC har ca 70 anställda och är därmed relativt litet jämfört med andra tankesmedjor och utrikespolitiska institut. Men alla, oavsett om de var senior fellows, fellows, junior fellows eller trainees bidrog med sin egen expertis till diverse sammanhang och gemenskapen var mycket kollegial. Som finländare blev jag dessutom mottagen med öppna armar och det fanns ett genuint intresse bland mina kolleger för allt nordiskt.

Praktiken på GMF är jag evigt tacksam för. Den gav mig mycket att ta med inför min fortsatta karriär: professionella insikter, kontakter, erfarenheter, personlig utveckling samt en palett av diverse kulturella upplevelser man aldrig någonsin skulle få uppleva i Finland. The Cherry Blossoms-festivalen var en av dessa. Staden är full av fantastiskt fina blommande körsbärsträd varje vår, som ursprungligen donerats av japanska staten som en gest av försoning efter andra världskriget. En annan helhet jag rekommenderar varje besökare i staden att ta sin tid att gå igenom är The National Mall, centrumet med alla nyklassiska byggnader från Capitolium till The Lincoln Memorial, som formar hjärtat av staden. Av alla museer i världsklass tillhörande The Smithsonian Institution hann jag gå igenom 18 av 27 under mitt halvårdär. Ännu än till orsak att återvända under ett annat tillfälle.

Eventuella frågor om min praktik kan skickas till: joel.r.sjogren@gmail.com

Läs artikeln som Joel Sjögren skrivit under sin tid i Washington D.C.: