De europeiska länderna är mycket olika till sin struktur. Inte endast kulturerna, språken och storleken på länderna varierar, utan även ländernas administrativa struktur skiljer sig väldigt mycket från varandra. Fungerar de finska kommunerna liknande som de tyska förbundsländerna?
De finska kommunernas uppgifter delas in i lagstadgade och frivilliga uppgifter. Förutom de uppgifter som kommunerna enligt lag ska sköta, så finns det en del uppgifter som kommunerna själv kan avgöra att åta sig att sköta. Trots att kommunerna till viss mån själv kan besluta om de vill sköta en del uppgifter, så är de finska kommunernas självbestämmanderätt rätt så inskränkt i jämförelse med det tyska systemet (Åland med sin autonoma ställning är ett undantag).
De tyska förbundsländernas (tyska ”Bundesland”) autonoma ställning kan ses som en mellanvariant mellan de finska kommunernas och de amerikanska delstaternas självbestämmanderätt. I jämförelse med de finska kommunerna så har de tyska förbundsländerna rätt så stor frihet att bestämma inom sitt område, medan friheterna kan anses vara rätt inskränkta i jämförelse med de amerikanska delstaternas bestämmanderätt.
I Tyskland har varje förbundsland en egen så kallad landsregering (Landesregierung) och ett eget landsparlament (Landesparlament), vilka kan stifta egna lagar för förbundslandet i fråga. Landsregeringarna och -parlamenten har dock inte rätt att stifta vad som helst för lagar, utan deras lagstiftningsbefogenheter är begränsade till bland annat skolpolitik, polisväsendet, straffpåföljder och bevarandet av (historiska) minnesmärken. Förutom rätten att stifta en del egna ”regionala” lagar, har de tyska förbundsländerna även möjlighet att, genom förbundsdagen, delta i diskussionerna vid stiftandet av nationella lagar, samt godkänna eller förkasta dessa lagförslag. Förbundsstaterna har även rätt att ingå ekonomiska avtal med andra stater.
Även loven och högtiderna varierar från ett förbundsland till ett annat. Förbundsländerna har nämligen rätt att själv bestämma vilka dagar som ska vara lediga inom förbundslandet i fråga. Det kan alltså hända att befolkningen i Bayern är lediga på grund av en i lag inskriven ledighet, medan befolkningen i Berlin måste arbeta dessa dagar, i och med att man i Berlin inte firar högtiden i fråga. Den tyska enighetens dag (nationaldag) är den enda lediga dagen som är lagstadgad på statlig nivå. Vid bestämmandet av högtider spelar religionen en roll, i en del förbundsländer är folket mer religiösa än i andra, vilket är en orsak till att Bayern har det högsta antalet högtider i Tyskland.
De tyska förbundsländerna varierar väldigt mycket i storlek och befolkningsantal, vilket innebär att besluten som tas och lagarna som stiftas inom ett enskilt förbundsland, endera påverkar en stor del eller en väldigt liten del av den tyska befolkningen.
Bayern, som utgör hela sydöstra Tyskland, är med sina 70 550 km2det största förbundslandet, medan Bremen med endast 420 km2 är det överlägset minsta förbundslandet. Nordrhein-Westfalen har det högsta invånarantalet, här bor 17,865 miljoner människor, medan endast 0,671 miljoner människor bor i Bremen. För en tysk är den förbundsstatman kommer ifrån, ofta en viktig del av identiteten. Inte endast högtiderna, utan även kulturen och traditionerna skiljer sig mellan förbundsländerna, av historiska orsaker är skillnaderna mellan östra och västra Tyskland fortfarande tydliga.
Skillnaderna i befogenheterna för de tyska förbundsländerna och de finska kommunerna, är alltså väldigt klara. I Finland är det Åland, som med sin autonoma ställning, ligger närmast det tyska systemet.
Skribenten arbetar som liberal praktikant i Berlin.
Minka Lindroos
